Vardø – porten till Nordostpassagen

Vardø har den bästa utsiktsplatsen mot det norsk-ryska Arktis och Nordostpassagen. Du kommer att fascineras av dess läge på en blåsig ö, ansluten till fastlandet med Norges äldsta undervattenstunnel. Du kommer att känna dig uppfriskad av dess klimat (det är sista anhalten innan Nordpolen). Du kommer att gilla dess gladlynta och vänliga människor. Vardø kommun har cirka 2 200 invånare. Det är den enda staden i Norge som ligger i den arktiska klimatzonen. Detta innebär naturligtvis en hel del för växtlighet och djurliv.

I Vardø bör du besöka Varanger museum samt Pomormuseet, Vardøhus fästning och minnesmärket över häxprocesserna. Tar du en längre promenad kan du uppleva strandpromenaden och Brodtkorbsjåene-husen. Från öns östra sida får du en fantastisk utsikt mot Hornøya, Norges östligaste ö och även landets allra östligaste punkt. 

Vardøfyren, byggd 1896, står på toppen av ön. Ön är nu obebodd och på de branta bergssidorna har runt 40 000 par fåglar sina boplatser. Hornøya är på grund av detta ett naturreservat. När du svänger mot söder kommer du att se Varangerfjordens södra strand bakom Globus-II-radarn. I Vardø kan du njuta av vind från alla håll, vågstänk, snö i stora mängder och vid klart väder – verkligen fantastiskt norrsken.

Historia

Vardø är Nordnorges äldsta stad, och även en av de äldsta i hela cirkumpolära Arktis. Arkeologiska fynd tyder på bosättningar mellan 900 och 9 000 år gamla. Staden är uppkallad efter den ö där den är belägen: Vardøya. Den fornnordiska formen av namnet var Vargøy. Den första delen är vargr, vilket betyder varg och den sista øy, vilket betyder ö. Namnets första del ersattes senare (cirka 1500) med Varda, som betyder röse.

Byn Vardø blev viktig på grund av Vardøhus fästning som byggdes i början av 1300-talet. Byn växte upp runt fästningen och blev en viktig handelsplats mellan norrmännen i Finnmark och ryssarna. Under 1600-talet ägde flera häxprocesser rum i Vardø. Handel med ryssarna, även kallad pomorhandeln, var mycket viktig på 1700-talet, och på grund av denna handel beviljades Vardø stadsstatus 1789.

Locals are used to the fierce winds that sweep Vardø’s streets. It’s said children once carried rocks in their pockets to stop them being blown away. Despite, or perhaps because of, its Arctic climate, Vardø today hosts a wide range of festivals – including a snowball festival – and is a magnet for birdwatchers. 

The wider Varanger peninsula is a bird-lover’s paradise but the tiny island of Hornøya, just off Vardøya’s northeast coast, is one of the jewels in its crown. Topped by a red-and-white lighthouse, Hornøya is both the northeasternmost point in all of Norway (bar the outlying island of Kvitøya far to the north in Svalbard) and the easternmost protected nature reserve in Norway. It’s home to 80,000 seabirds including Razorbills, Common Guillemots and about 7,800 pairs of Atlantic Puffins who nest here each spring.  

Vardø past is just as worth visiting. Vardøhus Fortress, on the western ‘wing’ of Vardøya, is the world’s northernmost fortress. Its current star-shaped form, built in 1737, replaced older fortifications on the same site dating back to 1306.   

But the town is perhaps most remembered as the centre of a witch-hunt frenzy. Between 1600 and 1692, around 91 people were accused of witchcraft and killed here in brutal trials. The Steilneset Memorial honours these victims with a haunting sculpture by artist Louise Bourgeois and building by architect Peter Zumthor. You can see it on the western side of Vardø, near the fortress. 

Vardø’s story doesn’t end there. In the 1800s, it flourished as a hub for Pomor trade with Russia. And in 1893, explorer Fridtjof Nansen departed from here aboard Fram to attempt to reach the geographical North Pole. Look out for his statue in town.