Kirkenes – i kungakrabbans rike

Kirkenes ligger i den allra nordöstra delen av Norge, vid Bøkfjorden, en gren av Varangerfjorden, nära den ryska gränsen. Vi är nu cirka 40 mil norr om polcirkeln och faktiskt lika långt österut som Sankt Petersburg. De flesta av de cirka 7 000 invånarna är av norsk härkomst, medan det också finns en samisk minoritet. Andra kommer från Finland och cirka 500 invandrare har nyligen anlänt från Ryssland.

I Kirkenes kommer du att lägga märka till de starka banden och de kulturella influenserna från Ryssland. Ett tydligt exempel är det ryska monumentet – ett minnesmärke över Röda arméns befrielse av Sør-Varanger under hösten 1944. Det är rysk marknad i Kirkenes en gång i månaden. Vägskyltar är skrivna på både norska och ryska. Den ryska gränsen kan besökas med antingen buss, flodbåt eller fyrhjuling. Grenselandmuseet har permanenta och tillfälliga utställningar från gränsområdet. Konstmuseet Savio är uppbyggt kring den välkända samiska konstnären John Andreas Savio (1902-1938), med konst som visar de samiska renskötarna samt kultur och natur i norr.

Naturen i och runt Kirkenes skiljer sig från resten av Norge. Här finns många östliga växtarter som är sällsynta eller obefintliga i andra delar av landet. Skogen i Pasvik härstammar från den sibiriska taigan – världens största sammanhängande skogsområde. Även faunan här har många östliga inslag, särskilt fågelarterna. Du hittar alla de stora rovdjuren i kommunen. Mest känd är brunbjörnen, och i Pasvikdalen bor cirka 20 exemplar. Kirkenes är också hem åt järv och lodjur. Vargar observeras i sällsynta fall, men det är bara enstaka djur som kommit över från Ryssland. Dina chanser är mycket högre att se ren och älg. I Barents hav lever den enorma kungskrabban.

Under vintern och våren finns i Kirkenes ett fantastiskt snöhotell, och det är populärt att till exempel åka med snöskoter eller hundspann. Under sommaren kan man ägna sig åt båtturer, vandring, fiske, paddling, klättring och dykning.

Om Kirkenes är avgångs- eller ankomststad för din resa med Hurtigruten kan du utforska mer av området som en del av våra pre-program. Tillbringa natten utomhus i den arktiska vildmarken på vår snöskoter- eller huskytur. Om detta är för extremt för dig, vad sägs om en arktisk upplevelse i Snöhotellet eller i en traditionell lappkåta. På kungskrabbsafari har du chansen att se och äta denna gigantiska – och läckra – krabba.

Hamnadress: Kaiveien 4, 9900 Kirkenes

Området runt Kirkenes var ett gemensamt norsk-ryskt distrikt fram till 1826 när den nuvarande gränsen fastställdes. Det ursprungliga namnet på halvön var Piselvnes (Pisälvens näs), men detta ändrades till Kirkenes (som betyder kyrknäset) efter att Kirkeneskyrkan byggdes här 1862.

År 1906 upptäcktes järnmalm i närheten, och Kirkenes blev en stor leverantör av råmaterial för artilleritillverkning under första världskriget. I början av andra världskriget ville nazisterna komma åt Kirkenes malmresurser och dess strategiska läge nära den ryska hamnstaden Murmansk. De ockuperade staden och stationerade 100 000 soldater där. På grund av detta blev lilla Kirkenes näst efter Malta den mest bombade platsen under andra världskriget, med åtminstone 320 förödande sovjetiska räder. De retirerande nazisterna brände vad som var kvar av byn innan framryckande sovjetiska trupper befriade dess ruiner i oktober 1944. Kirkenes byggdes upp igen och fortsatte att leverera järn till Europa, men kostnaderna var för höga för att upprätthålla industrin. År 1996 stängdes gruvorna ner.

But in World War II, its iron ore wealth became the source of the town’s misfortune. Germany invaded in 1940, turning Kirkenes into a strategic base near Murmansk. Kirkenes claimed the dark title of being the most-bombed town in Europe, after Malta, as the Soviets fought to regain the town.

Andersgrotta, a civilian shelter, tells the story, and the Grenselandmuseet shows the devastating effects of the war on the town. When Soviet forces liberated Kirkenes in 1944, they found just 13 buildings standing.

In the post-war decades, the iron mines powered local prosperity once more. Kirkenes was the first town in northern Norway to build an airport, swimming pool and tarmacked streets. That boom ended in the 1990s when the market for iron crashed and the mines closed.

Today, Kirkenes is an Arctic frontier town turned dynamic, multicultural hub. The population numbers only several thousand but they come from dozens of different nations – something you’ll notice in the bilingual road signs. It’s a great place to head out into the Arctic wilderness on all sorts of adventures.

Located 248 miles north of the Arctic Circle, snow is a guaranteed visitor in Kirkenes from November to April. The Polar Night is so pronounced here you can see the Northern Lights from as early as late August to late March.

“Weather conditions are different every day of every month,” says Milivoj Kržanić from the Snowhotel 365. “We don't really have spring, because winter lasts until May and then nature awakens with an explosion of colours in June beneath the Midnight Sun, which stops setting around 21 May.”

Summer is short and on the cooler side. Kirkenes doesn’t receive much rain, so days tend to be dry.

Thanks to the surrounding taiga forest of pine, spruce and larch, autumn is a beautiful riot of russets, golds and auburns. These seasonal extremes allow for a plethora of both summer and winter activities.