Nascalinjerna, ett 520 kvadratkilometer stort ökenområde mellan Stilla havet och Anderna med hundratals perfekta geometriska former och figurer, har förbryllat arkeologer i åratal. Det fascinerande nätverket av linjer finns knappt omnämnt i skrifter från 1500- och 1600-talet. Nyheten om linjerna nådde istället den stora massan för bara 50 år sedan. Mellan de långa, parallella linjerna finns 18 djur inristade i marken, däribland en apa, en spindel, fåglar, en val, en ödla och en hund samt en blomma och en mansfigur med en gloria. De olika figurerna är mellan 25 och 275 meter stora.

Vi går ombord på de små planen vid Piscos flygplats och börjar vår oförglömliga resa över linjerna som fortfarande väcker många frågor. Hur och varför skapades de när det är omöjligt att se dem från marken?

Oavsett hur linjerna uppstod måste man ha arbetat extremt metodiskt och exakt. Forskare menar att de troligtvis skapades av nascafolket, någon gång mellan år 500 f.Kr. och 50 e.Kr. Nascafolket levde på den peruanska sydkusten långt före inkafolket, men det lilla vi vet om dem är baserat på vad som har hittats i deras gravar. Man begravde bland annat sina egna i fosterställning, omgivna av keramik och tyger. Keramiken innehåller avbildningar av drakar och ballonger, vilket har fått vissa forskare att leka med tanken att nascafolket kunde flyga någon slags luftballong.