Några av myterna om Antarktis anses vara ”sunt förnuft”, medan andra tydligt kan härledas till felaktig medierapportering. Om du funderar på att resa till Antarktis behöver du veta vad som är sant och vad som är falskt. Här är fem myter om Antarktis:

Myt 1: Antarktis är en tundra

Många tror att ”tundra” är en övergripande term för områden där temperaturen ligger på under 0 °C året om. Så är det inte. Med ”tundra” avses ett flackt, vidsträckt och trädlöst landområde med permafrost på det norra halvklotet. Därför gäller inte denna definition för Antarktis, eftersom man inte kan komma längre söderut än Sydpolen.

Antarktis är i själva verket en öken – den största i världen. Trots att ordet ”öken” ofta för tankarna till heta och sandiga områden är låg nederbörd faktiskt den egenskap som är definierande för denna typ av biom. Under loppet av ett år får kontinenten i genomsnitt mindre än 50 mm nederbörd, vilket faktiskt betyder att Antarktis är torrare än Sahara.

Myt 2: Isbjörnar äter pingviner

Du har ett visst läskföretag att tacka för denna missuppfattning. Isbjörnar och pingviner möts aldrig i det vilda – eftersom de bor på helt motsatta sidor av planeten. Isbjörnar finns bara på norra halvklotet, medan pingviner bara finns på södra halvklotet.

Därmed inte sagt att pingvinerna saknar gulliga fiender. Sälar, sjölejon och valar äter gärna pingviner när tillfälle ges.

Myt 3: Antarktis är jättestort

Tittar man på en världskarta kan man få uppfattningen att Antarktis är enormt. Det är en illusion som uppstår när man försöker återge ett runt föremål på en platt yta som en karta. Det finns olika sätt att göra detta, men den vanligaste metoden kallas Mercators projektion. Då förvrängs storleken på många av kontinenterna, och värst drabbad är kanske Antarktis, som ser betydligt större ut än någon annan kontinent på den här sortens karta.

Men problemet är inte unikt för Mercators projektion. Såvida kartan inte enbart visar Antarktis kommer en karta som plattar ut Antarktis runda form att få kontinenten att se större ut. I själva verket är det bara kontinenterna Australien och Europa som är mindre än Antarktis.

Myt  4: Pingviner är de enda fåglarna som finns i Antarktis

Eftersom pingviner är så söta och populära tror många att det inte finns några andra fåglar vid Sydpolen. I själva verket finns det olika måsarter och liror i Antarktis. Den mest kända antarktiska fågelarten förutom pingviner är albatrossen.

Albatrossen omnämns i Samuel Taylor Coleridges dikt Sången om den gamle sjömannen och förekommer i många myter och legender. Enligt folktron sägs den föra tur med sig, och att döda en albatross anses medföra stor olycka. Nedan följer ett kort utdrag ur Sången om den gamle sjömannen, i vilken berättaren dödar en albatross, en handling som drar ner hela fartyget i fördärvet. I verkligheten är albatrossen bara en helt vanlig fågel som förstås varken medför tur eller olycka.

”Från skräcken som förföljer dig,  sjöfarare, Gud frälse oss!–  Varför så blek?–I tanklös lek  jag sköt vår ALBATROSS.

Hela dikten finns att läsa här.

Myt  5: Ingen bor i Antarktis

Det här stämmer till viss del, eftersom påståendet är både sant och falskt beroende på hur man definierar ”bor”. Å ena sidan har det aldrig funnits någon bofast befolkning i Antarktis, och det finns inga regelrätta städer på kontinenten. Så det stämmer att ingen är permanent bosatt där.

Men det bor människor i Antarktis under delar av året. Många forskare som studerar klimatförändringar, astronomi eller geografi tillbringar några månader till upp till ett år på vår sydligaste kontinent. Under dessa långa vistelser har de möjlighet att samla in stora mängder data.

Och så finns det förstås turister som bor på Antarktis under korta perioder. På en Hurtigruten Expeditions-kryssning kan du till exempel förvänta dig att tillbringa allt ifrån några dagar upp till en vecka där.