Från torrt och klippigt till fuktigt och frodigt

Kanarieöarna ligger i Atlanten, omkring tio mil från det afrikanska fastlandet. Ögruppens sju huvudsakliga öar och otaliga skär befinner sig strax utanför tropikerna, där Golfströmmen – som för med sig kallare vatten från norr – skapar en plats med mycket föda för havets alla djur. Eftersom ögruppen är resultatet av vulkanisk aktivitet varierar höjdskillnaderna avsevärt mellan de olika öarna. Det möjliggör en rad olika ekosystem med en stor biologisk mångfald.

Drygt 40 mil norr om Kanarieöarna ligger den portugisiska ön Madeira, dess vitt skilda grannö Porto Santo och en rad obebodda småöar. Madeira är egentligen den övre delen av en jättelik sköldvulkan och har flera frodiga skogar. Ögruppen är kanske mest känd för de lagerskogar som har utsetts till Unesco-världsarv.

Mycket mer än bara kanariefåglar

Kanarieöarna är hemvist för en rad olika fågelarter som kommer hit från hela världen. Ögruppens inhemska arter består av lagerduvor, teneriffablåfinkar och ökentrappar. Här finns också kanariesiska, eller kanariefågel som den kallas i domesticerat tillstånd. Faktum är att den gulgröna fågeln har fått sitt namn från öarna – inte tvärtom.

Även Madeira har ett rikt fågelliv där de frodiga skogarna i norr fungerar som hemvist för en rad olika arter. Bland dem finns den inhemska madeirakungsfågeln, en tätting som bygger sitt bo av spindelväv och mossa på över 600 meters höjd. Längre ner häckar madeirapetrellen i gropar på klipphyllorna. Arten är en av Europas mest hotade sjöfåglar, men har nu börjat återhämta sig efter ihållande insatser.

Djurrika vatten

Vattnen kring de makaronesiska öarna, där Madeira och Kanarieöarna ingår, bjuder tack vare Golfströmmen på en stor mångfald. De kalla temperaturerna gör att zooplankton och fytoplankton frodas i vattnet, vilket i sin tur lockar till sig djur som hajar, mantor och sköldpaddor. Valar kan också ses vid öarna. Den vanligaste arten utanför Kanarieöarna är kortfenad grindval medan kaskeloter ofta syns till kring Madeira.

Biologiska skatter

Öarnas många ekosystem har gett ett överflöd av djur, varav många är inhemska. Här finns flera ödlor, däribland Kanarieöarnas jätteödla – gallotia stehlini – som kan leva på vitt skilda höjder, från havsnivå till höga klippor. På ögruppens långa lista över djur finns även reptiler, grodor, skinkar och geckoödlor.

Dans med Kanarieöarnas största inhemska fågel

Ökentrappen återfinns på de något torrare öarna, såsom Fuerteventura och Lanzarote. Kanarieöarnas största inhemska fågel, som livnär sig på frön, insekter och småödlor, är kanske mest känd för sin extravaganta parningsdans. Hanen sprider ut sina vita huvudfjädrar – en syn som bäst liknas vid en dammvippa – och rycker med huvudet fram och tillbaka. På samma gång springer den omkring i ett försök att imponera på honorna i närheten.

Ett matriarkat i havet

Kortfenade grindvalar ingår i delfinfamiljen – som även inkluderar späckhuggare – och lever i flockar på upp till 100 individer. Flockarna runt Teneriffa är matriarkala och leds av en äldre hona. Dessa flockar består vanligtvis av en hona och hennes avkomma, samt andra honor och släktingar, och innehåller ofta 10 till 30 valar. Hanarna lever mer självständigt och förflyttar sig mellan olika flockar i jakt på en partner.

En pågående evolution

Galápagosöarna må ha Darwins finkar, men Kanarieöarna har också en fågel som visar ett exempel på naturligt urval. Du hittar koboltmesar på alla öarna, men de små gulblå fåglarna varierar i färg och läten på varje ö. Forskare tror att skillnaderna beror på faktorer i den lokala miljön, en process som kallas artbildning.